En indisk afton

Indisk mat är en av mina storfavoriter. Har man tur bor man nära en bra och trevlig restaurang. Om man som jag, bor litet utanför civilisationen, är det upp till en själv att fixa sin egen curry. Jag är ganska bra på att härma smaker och när det gäller indiskt har jag prövat mig fram under många år. Det man ska tänka på är att den här typen av mat kräver mycket tid att laga och det bästa är att förbereda litet i taget – det ger också det bästa resultatet.

När man väl lägger ned den tid som krävs på att laga indiskt brukar jag lägga LCHF på hyllan för en kväll. Visst går det att äta curry med blomkålsris men det är svårt att ersätta naan-bröden. Jag ser LCHF som min nyckel till att kunna äta sån här mat då och då när jag verkligen vill och inte som någon form regelverk som jag slaviskt måste följa.

Började kvällen med litet papadums och chuttney. Gick sedan vidare till min tandoori-curry och garlic och pashwari naan. Som avslut litet mangosorbet.

Började kvällen med litet papadums och chuttney. Gick sedan vidare till min tandoori-curry med garlic och pashwari naan. Som avslut litet mangosorbet.

 

Någon form av LCHF-Gnocchi

Av någon anledning funderade jag på om man kunde göra något pasta-liknande med litet blomkålsris som jag hade över. Försökte mig på litet experimenterade vilket resulterade i något som påminde om Gnocchi. Så här gjorde jag:

LCHF-Gnocchi på blomkål (2-3 portioner)

  • 2 dl kallt blomkålsris (blomkål som strimlats i småbitar och kokts som ris)
  • 1 dl mandelmjöl
  • 1 ägg
  • ev. 1 tsk fiberhusk
  • salt
  • peppar

Jag blandade i mandelmjölet i blomkålsriset och mosade omkring ordentligt med en sked. Sedan tillsatte jag salt och peppar, rörde om och knäckte i ägget. Sist hade jag i litet fiberhusk för att få det att hålla ihop bättre. Jag hade i en matsked men det var på tok för mycket. Nästa gång ska jag testa med en tesked eller utesluta det helt.

När degen hade fått svälla en stund bakade jag ut den. Jag höll till på ett bakplåtspapper och använde även en minimal mängd mjöl bara för att degen inte skulle fastna. Jag antar att det hade gått lika bra med kokosmjöl men det kom jag på först senare.

Jag rullade ut degen i rullar och skar av dem i centimeterstora rullar. Dessa stekte jag sedan i mycket smör tills att de hade fått fin färg. Jag har en teori om att det lilla, lilla mjölet hjälpte till att få till en litet krispig yta.

Innag jag stekte mina Gnocchis testade jag att koka ett par. De flesta föll sönder och de som höll smakade som gummiklumpar.

LCHF-Gnocchi av blomkål och mandelmjöl

LCHF-Gnocchi av blomkål och mandelmjöl

Spenatsoppa med ägghalvor och korvslantar

En rätt som jag ofta faller tillbaka på när jag inte riktigt vet vad jag ska göra till lunch är spenatsoppa. Så här gör jag min LCHF-variant:

Spenatsoppa med korvslantar och ägghalvor (c:a 3-4 portioner)

  • c:a 200g fryst hackad spenat
  • c:a 1,5 dl grädde och eventuellt vatten
  • 1-2 msk Philadelphiaost
  • 1-2 msk creme fraishe
  • 2 msk smör
  • 1 liten klyfta vitlök
  • En doft cayennepeppar
  • körvel
  • mejram
  • vitpeppar
  • 1 tärning köttbuljong
  • salt
  • Några Wienerkorv med hög kötthalt
  • Ett ägg per person (eller mer – ägg är gott)

 

Lägg den frysta spenaten i en kastrull. Häll på grädde och vatten i önskad mängd. Sätt på högsta värmen så att de frysta spenatbitarna smälter. Riv vitlöksklyftan på vitlöksfat eller pressa i den. Ha i Philadelphiaost, creme fraishe, smör och kryddor. Se noga till att köttbuljongen löser sig. Jag brukar använda Bongs buljonkuber då de inte har någon smakförstärkare i sig. De är däremot litet besvärliga att få att smälta så man får se till att röra noga. Det är ganska äckligt att få en salt bit buljong i munnen när man njuter av sin soppa. Ett tips kan vara att först lösa buljongen i litet varmt vatten bredvid soppan.

Har man kokkorv som korvslantar kan man helt enkelt skära dessa och lägga i dem litet mot slutet. Gör absolut inte samma sak med stekkorv! Det blir som gummiklumpar. Stekkorv måste skivas och stekas och läggas i allra sist.

Jag brukar börja koka äggen ungefär samtidigt som jag satt igång med soppan. Äggen läggs i kallt vatten och får koka fem minuter från att det har kokat upp. När äggtimern ringer häller jag av det varma vattnet och häller på kallt och låter det hela stå en minut. Då är äggen lagom att skala och dela.

Om man inte vill göra en LCHF-variant på soppan så rekommenderas att göra en bottenredning och minska ned på mängden grädde etc efter eget tycke.

Spenatsoppa med ägghalvor och korvslantar

Spenatsoppa med ägghalvor och korvslantar

Pulled pork – Varför göra det lätt för sig?

Det är väldigt trendigt att göra ”pulled pork” just nu. Kanske för att det är lätt att laga och för att det nästan garanterat ger ett bra slutresultat.

Gör man det enkelt för sig tar man en fläskkar’e, gnider in den i salt och peppar (skär inte bort något fett, det är det som gör att köttet blir mört och saftigt), klyver två lök och skalar och trycker till en fyra-fem vitlöksklyftor med en kniv. Sprutta på en flaska färdig BBQ-sås och skjuts in i ugnen med alltihop i en ugnsfast gryta med lock i c:a 5 timmar på 125° eller i 9-10 timmar i 100°. När köttet är klart är det så mört att det går att dra isär med två gafflar.

Nu är ju inte jag mycket för färdiga produkter så naturligtvis gjorde jag min egen BBQ-sås. I slutändan hade jag nog haft i halva köket i såsen i olika mängd. Vad jag kan minnas var följande ingredienser med:

Tomatpuré, finhackad fräst lök, balsamico-vinäger, maltvinäger, en skvätt rött vin, färskriven ingefära, pressad vitlök, en skvätt ketchup, cayenne-peppar, chili-peppar, salt, vitpeppar, sötströ (stevia), någon nypa frystorkat kaffe och säkert något mer därtill.

Eftersom man även vill ha en rökig smak på såsen och eftersom jag är litet tokig hade jag även försökt framställa min egen liquid smoke (se tidigare inlägg). Detta gav inte alls den förväntade mängd röksmak jag ville ha så jag fick (i brist på köpt liquid smoke) ha i en skvätt färdig chipotle -sås och en dutt rökig whisky.

Tack vare den färska ingefäran och cayennepepparen blev såsen först ganska stark. Tricket jag tog till var att låta den koka säkert en timme eftersom styrka avtar med koktiden.

När jag hade lagat min pulled pork i 4,5 timme tyckte jag fortfarande inte att den var riktigt klar. Jag konfererade litet med min bror, som var inbjuden med familj, och höjde sedan ugnen till 225° i 20 minuter. Det gjorde susen!

En grymt lyckad pulled pork som avnjöts i trevligt sällskap med min bror + familj

En grymt lyckad pulled pork som avnjöts i trevligt sällskap med min bror + familj. Flera väljer att äta rätten i bröd men jag serverade litet andra tillbehör a’la LCHF.

 

Mycket rök utan eld

Det var i alla fall tanken när jag fick för mig att försöka göra egen så kallad liquid smoke. Vad är liquid smoke, kanske någon undrar? Jo det är själva essensen av röksmak fångad på flaska, normalt sett utvunnen från halvbrunna spån av hickory-trä.

Varför försöker man göra egen liquid smoke när detta går att köpa i affären? Det finns tre bra anledningar:

1) Man är litet lätt galen

2) För att man kan

3) För att man bor cirka 10 mil från en mer välsorterad affär

Jag kan inte påstå att jag har någon större erfarenhet av att tillverka liquid smoke. Ska jag vara ödmjuk måste jag framhäva att detta var första gången men samtidig är jag ganska övertygad om att det gör mig till 100% mer erfaren än de flesta andra.

Jag gjorde så här: Jag grillade hamburgare igår och passade på att mata i friskt med flisor av hickory-trä. Detta gav en härlig rund röksmak till hamburgarna samtidigt som det var starten på mitt lilla projekt. I morse samlade jag in alla havlbrunna träflisor och lade dem i ett stycke rent tyg som jag knöt ihop till en påse. Sedan kokade jag detta knyte i cirka 45 minuter och reducerade ned vätskan till i stort sett ingenting.

Resultatet: En pytteskvätt liquid smoke som smakade mer hickory-trä än rök. Inte en 100 procentig ”fail” men klart en besvikelse med tanke på hur mycket jobb jag lade ned.

MEN! Eftersom anledningen till att jag gjorde liquid smoke var att jag skulle ha det till en hemmagjord BBQ-sås hade jag en backup-plan. Dvs, när detta inte gav riktigt så mycket röksmak som jag ville duttade jag helt enkelt i litet färdig chipotlesås och litet rökig whisky. Det gjorde susen.

Så nu är det bara att tänka ut hur man ska göra saker annorlunda nästa gång. Har någon några bra tips är de välkomna att skriva en kommentar. Annars får vi se när jag får ett ryck och försöker igen…

Det är en utmaning att "krympa rök"!

Det är en utmaning att ”krympa rök”!

En grym grillad burgare i Oktober

Inte en chans att grillsäsongen är över! Visst behövdes det både ficklampa och litet tur för att få till ett par härliga burgare som inte blev brända men det var det värt.

Så här gör jag mina burgare:

Ingredienser (cirka 4-5 burgare)

  • c:a 500g köttfärs (nöt eller blandfärs)
  • 1/2 hackad lök
  • 1 tsk senap
  • c:a 1/2 tsk grovmalen svartpeppar
  • c:a 3/4 tsk salt
  • 3 msk grädde

 

Ingredienslistan åvan är på ett ungefär (dvs, på samma sätt som jag alltid lagar mat). Blanda alltihop i en bunke. Senapen ger en litet annorlunda touch. Grädden gör så att köttfärsen sväller och blir saftigare. Vänta till smeten har satt sig litet och gör sedan 4-5 lagom stora hamburgare. Om du grillar dem så vänta ganska länge innan du vänder, annars är risken att de fortfarande är ”smetiga” och sitter fast. Ett tips kan vara att försteka hamburgarna i stekpanna innan de läggs på grillen. Då håller de garanterat ihop.

Fördelen med nötfärsburgare är att de inte behöver bli helt genomgrillade. Pluset med blandfärs är att den håller sig ganska saftig men se till att den blir genomstekt.

Jag grillade även min bacon. Det blir supergott men grilla indirekt, dvs. inte direkt ovanför kolen för då får du mer an en eldshow och en kolbit som slutresultat.

Serveringstips: Grillad bacon, tomat, lök, parmesanost, hemmagjord dressing i ett krispigt salladsblad.

Härnäst: En grym egen hamburgerdressing

LCHF-hamburgare, dvs utan bröd, med grillad bacon, parmesanost, ätticksgurka, tomat, lök och egen dressing

LCHF-hamburgare, dvs utan bröd, med grillad bacon, parmesanost, ätticksgurka, tomat, lök och egen dressing

En ”redig” gräddsås

Innan jag upptäckte LCHF brukade jag reda av mina såser med mjöl. Detta blev naturligtvis litet problematiskt när man glad i hågen rivstartade med att vara ganska strikt.

I början provade jag att reda av med Redix och Johannesbrödmjöl men tycker att båda har två väldigt negativa egenskaper: Det ena är att det krävs mycket små mängder för att reda av mycket vätska men det tar tid innan redningen hinner börja verka. Dvs, det är lätt att hälla i litet till och litet till för att några minuter senare upptäcka att man gjort gröt istället för sås.

Den andra och sämsta egenskapen hos båda produkterna är att de resulterar i en ganska glättig och skum konsistens (litet som potatismjöl kan göra) som inte alls är trevlig. Jag har därför slutat använda dessa två produkter till redning.

Hur får man då en gräddsås eller liknande att tjockna?

Det bästa är att nyttja gammal hederlig reduktion, dvs man kokar ned såsen tills den blir tjock. Förslagsvis gör man såsen i en stekpanna och nyttjar den smak som sipprat ut från det man stekt, plus att den stora ytan gör att såsen kokar ned fortare.

Ett annat tips är att använda en litet djupare gryta för då kan man vrida upp värmen ganska bra utan att det kokar över. Kom bara ihåg att röra så det inte bränner.

Den heliga treenigheten för LCHF-sås

När jag lagar någon form av gräddsås eller brunsås använder jag som oftast grädde, creme fraishe och Philadelphiaost. Creme fraishen är ju tjockare än grädden i konsistensen redan från början och det gör att jag inte behöver koka ned så mycket. Philadelphiaost reder till viss del av. Sedan är det bara att laborera med mängderna.

Som oftast har jag nog cirka 1dl grädde, 2-3 msk creme fraishe och 1 msk philadelphia.

Jag använder samma tre ingredienser för att göra en LCHF-bechamel till isterband eller som grunden i en löksås till stekt fläsk.

Gammal hederlig sås med mjöl som redning

Rent krasst anser jag att mängden mjöl som används vid redning är försvinnande liten i proportion till vad man lagar. Dvs, är man litet mer liberal med sin kost så tror jag inte att en matsked mjöl i såsen har någon större betydelse. Skulle i så fall vilja slå ett slag för bottenredning där man smälter smör, har i en matsked mjöl och sedan under vispning späder med mjölk, grädde eller vad man kan tänkas vilja använda.

Kycklingroulader fyllda med bacon, dijonsenap, brieost och ätticksgurka. Brunsås med en touch av buljong. Blomkålsris och sallad.

Kycklingroulader fyllda med bacon, dijonsenap, brieost och ätticksgurka. Brunsås enligt konstens alla regler med en touch av dijon. Blomkålsris och sallad.

Påläggen på pizzan – kronan på verket

Man väljer ju naturligtvis själv vad man vill ha ovanpå sin pizza / LCHF-pizza / meatzza. Oavsett vilka pålägg man bestämmer sig för finns det ett par enkla och handfasta tips som leder till ett bättre resultat:

1) Var inte girig! Det kan kännas lyxigt att verkligen maximera mängden ost, skinka, korv, oliver etc på sin pizza men det kan straffa sig. Ett riktigt bastant ostlager eller ett lapptäcke av pålägg kan göra så att pizzan inte bakas av som det ska och brödet blir tråkigt och sladdrigt. I det här fallet fungerar det svenska måttot ”lagom är bäst”.

2) Osten ska ligga direkt på tomatsåsen. Lägger man osten överst kväver den övriga ingredienser som inte exponeras av ugnsvärmen. Kolla in hur pizzabagaren gör nästa gång.

3) När det kommer till påläggen arbetar vi alltid mot vätskan. Det finns inget tråkigare än en pizza där till exempel tomatskivor eller champinjoner har vätskat ur sig och bildat en sjö med geggig degbotten. Därför finns det ett enkelt trick och det är att skiva saker som fäller ut vätska riktigt tunt. Detta gäller champinjoner, lök och vanlig tomater etc.

För tomater är ett annat tips att använda cocktailtomater som man lägger på hela. På så vis fäller de inte ut vätska alls men blir lagade i värmen. Det ser även väldigt proffsigt ut. Se bara till att de inte ramlar av när du sätter in pizzan i ugnen. Allt som lätt rullar kan man trycka ned litet lätt i degen.

4) Val av ost. På finare pizzerior / Italienska restauranger är det Mozzarella som gäller. Tänk på att detta inte är den vanliga Mozzarellan som man hittar i en vätskefylld påse utan så kallad Pizza-mozzarella som är torr och litet bastantare. Har man bara ”vanlig” Mozarella kan man riva den och låta den torka på litet hushållspapper, så länge som möjligt. Annars är det risk att vi får för mycket vätska igen.

Jag tycker själv att herrgårdsost har väldigt god smak och fina egenskaper för alla typer av osttäcken och brukar vara mitt standardval. Även att blanda herrgårdsost och Mozarella är ett bra tips och ger litet mer skjuts på smaken.

5) Kremera inte fina råvaror. De flesta pålägg  lägger man på pizzan direkt innan den åker in i ugnen men har man köpt fin lufttorkad skinka så är det helt bortkastat om man gör på det viset. Istället gör du iording pizzan med alla övriga pålägg. När pizzan har gått nästan klart lägger du på skinkan som bara snabbt får hettas upp – max en minut.

6) Dekoration är trevligt. Jag brukar ringla en fin olivolja över pizzan innan jag serverar. Är det en het korvpizza brukar jag använda chili-olja. Sist lägger jag på ett par blad färsk basilika eller om jag inte har det, smular litet torkad basilika över pizzan med tummen och pekfingret.

Brödet i botten, sedan tomatsåsen och osten, sist påläggen. Fin skinka läggs på när pizzan har bakats nästan klar.

Brödet i botten, sedan tomatsåsen och osten, sist påläggen. Fin skinka läggs på när pizzan har bakats nästan klar.

Helgens två pizzor, under tillagning och slutresultatet

Helgens två pizzor, under tillagning och slutresultatet

Tomatsåsen till pizzan sätter smaken

En pizza utan en god tomatsås är inte mycket till pizza. Senast i somras åt jag på en restaurang som hade alla förutsättningar för att göra ett bra resultat. Deras pizzabotten var suverän och den bakades i en riktig ugn. Tyvärr var resten en ganska stor besvikelse och såsen smakade mer som en burk krossade tomater. Synd!

Här kommer mitt recept på en sås som ger ett lyft till pizzan. Detta recept går naturligtvis att följa oavsett om man gör en LCHF-pizza eller en vanlig pizza med mjöldeg.

Ingredienser (lagom till två runda pizzor)

  • 2-3 msk tomatpure
  • 1-2 msk ketchup
  • Ett litet hörn av en köttbuljongtärning (eller grönsaksbuljong)
  • Socker / Stevia – efter behov
  • Salt
  • Grovmalen svartpeppar
  • 1/2 tsk oregano
  • 1 väldigt liten pressad vitlök
  • Basilika efter smak
  • Vatten och eventuellt litet god olivolja

 

Lös upp ett litet hörn av en buljongtärning i en gnutta varmt vatten (jag använder micron). Tillsätt tomatpure och en gnutta ketchup. Späd med vatten och litet olja till en lagom konsistens. Till skillnad från påläggen till en pizza, där man eftersträvar så litet vatten som möjligt, vill man ha en ganska utspädd sås så att man kan breda på ett tunt skikt. Det ska inte vara alldeles för vattnigt men inte heller så tjockt så man kan ställa en sked i såsen.

Tillsätt övriga ingredienser. Oregano gör mycket för smaken. Jag brukar inte ha i basilika även om jag har färsk basilika på pizzan i slutändan. Var försiktig med vitlöken, den tar gärna överhand.

Smaka, smaka, smaka! Du vet när du har fått till en god sås när den smakar bra som den är.

Ett tunt lager sås gör att degen bakas som den ska!

Tomatsåsen och några av de ingredienser som är i den

Tomatsåsen och några av de ingredienser som är i den. I bakgrunden: min strykfula bänkskiva som jag inte kan vänta på att få byta ut.

En riktigt bra hemlagad pizza – degen

Pizza är en av de rätter där jag inte riktigt kan komma till rätta med någon LCHF-variant. Jag har provat olika recept och till och med testat den brutala meatzzan men det blir helt enkelt inte samma sak. Här följer mitt pizzadeg-recept. För hard core LCHF’are är det bara att blunda och vänta på kommande inlägg om såsen och hur man ska tänka kring påläggen – jag lovar, det finns massor av tips där för alla.

Ingredienser (2 runda pizzor plus några pizzabröd)

  • 1/3 jästkub (eller något mindre)
  • 6 dl vetemjöl special / vetemjöl
  • 1/2 tsk salt
  • Något mindre än 1/2 tsk bakpulver
  • 1 msk socker
  • 2-3 msk olivolja
  • Fingervarmt vatten

 

En pizzadeg blir bäst om man har lång tid på sig att förbereda den. Vet man att man tänker äta pizza nästa dag är det lika bra att slänga ihop degen på en gång så att den får kalljäsa långsamt i kylskåpet under natten. Ju mer tid degen har på sig, desto mer kan man minska mängden jäst. (1/5 jästkub)

Jag börjar med att smula jästen i en matberedare. Därefter har jag i salt, socker, bakpulver och litet fingervarmt vatten. En snabb vända på momentknappen förvandlar alla ingredienser till ett degspad. Nu har jag i mjölet och därefter oljan. Sedan gäller det bara att långsamt späda med vatten tills man får en fin pizzadeg. Degen mår bra av att gå ett par minuter i matberedaren men den får inte bli så varm så att jästen dör – det är en ganska bra värmeutveckling i matberedare.

Stoppa degen i en stor bunke (den kommer jäsa rätt mycket), lägg över en bakhandduk och stoppa in den i kylskåpet över natten. Har du mindre tid på dig så gör samma sak åtminstone 2 timmar innan du vill baka av. Det går även att lägga degen i en plastpåse som ligger i en bunke, men vira bara ihop den litet – Tänk på att jästen behöver andas.

Varför socker? Socker fungerar som mat till jästen och sätter fart på jäsningsprocessen. Degen blir alltså inte söt av denna lilla mängd socker.

Varför bakpulver? Genom att göra en riktig jästdeg får man den där segheten som man vill åt i brödet. En gnutta bakpulver ger ett slags kick som gör att degen reser sig i ugnen och pizzan blir betydligt tjockare och bättre. Har man vetemjöl special kan man välja att utesluta bakpulvret eller minska mängden.

Har man inte färsk jäst fungerar även torrjäst men den behöver i regel längre tid på sig för att ge samma resulat.

 

Så vidare till några allmänna tips när man väl sätter igång att baka ut och baka av sin pizza:

Jag bakar mina pizzor på en så kallad pizzasten. Det är en sten som man lägger i ugnen eller i grillen och hettar upp i förväg. Detta gör att man i princip kan laga en stenugnspizza / kolugnspizza hemma. Har man ingen pizzasten är det näst bästa en uppochnedvänd plåt som man hettar upp i förväg på samma sätt.

Tipset är att värma stenen god tid i förväg. I ugn gäller maximal temperatur men ingen fläkt. När man grillar funkar en grill av Weber-typ med lock bäst. Då ska de glödande kolen placeras i en cirkel vid ytterkanterna och inte direkt under mitten av stenen – då bränner pizzabotten.

När du bakar ut pizzan ska du tänka på följande: Skär av en liten bit av degen som du tänker göra pizzabröd av. Den plattar / kavlar du bara ut litet enkelt och delar i lagom storlekar. Genom att baka ett par pizzabröd är du säker på att pizzastenen har blivit tillräckligt varm.

Det som är kvar av degen bör räcka till två lagom stora runda pizzor som passar in på en pizza-sten av ”standardsorlek”. De två degbitarna kavlas eller arbetas ut för hand (om man behärskar tekniken). Det man ska tänka på är att försöka arbeta ut degen från mitten och låta kanterna vara så tjocka som möjligt. När en pizzabagare ”snurrar” ut degen för hand blir pizzan på det här sättet automatiskt. När man kavlar den bör man tänka på att inte kavla hela vägen ut mot kanten. Anledningen är att en tunn pizzakant blir torr och bränner lätt medans mitten där påläggen är förblir opåverkad även om den är jättetunn.

När degen har uppnått samma storlek som pizzastenen bör man se till att mjöla undersidan ganska rejält – Då fastnar degen inte. Jag lägger min pizza på en slags plåt som följde med pizzastenen. Där har jag på tomatsås, ost, pålägg etc. När jag väl kör in pizzan i ugnen flyttar jag den från plåten direkt till pizzastenen. Mjölet underlättar mycket i det här läget.

Varför ställer jag inte bara plåten på pizzastenen som instruktionerna från tillverkaren antyder? Enkelt: Stenen är varm och jag vill utsätta degen för så mycket värme som möjligt från första stund. Dessutom drar porerna i stenen ur fukt ur degen. Använder jag plåten blir botten inte alls lika krispig.

Att laga en pizza på pizzasten i ugn tar c:a 5 minuter.

En enkel pizzadeg som bakas ut efter alla konstens regler

En enkel pizzadeg som bakas ut efter alla konstens regler