Om ni läser min blogg och följer mig på Instagram vet ni att jag till största delen äter enligt LCHF. Detta har gjort att jag sedan starten i Maj 2012 har tappat cirka 17,5 kilo och numera är ganska viktstabil kring 100 kg. Detta kan låta mycket men då måste man betänka att jag är 192 cm lång och ganska muskulös. Även med min toppvikt på 117,5 kg var jag alltså inte överdrivet fet. När det gäller min kosthållning har jag inte som mål att slaviskt följa en diet utan tvärtom hitta ett sätt att kunna äta och trivas utan att rasa iväg i massa extrakilon. LCHF och även periodisk fasta (16:8, inte 5:2) har varit mina verktyg för att nå dithän och trendmässigt tappar jag fortfarande i vikt. Genom min normala kost (LCHF ) har jag alltså blivit friare i att då och då välja att äta något utanför ramarna för denna kosthållning om jag så önskar. Detta passar mig utmärkt eftersom jag anser att vällagad mat av alla de slag är en av livets stora njutningar.
Att äta enligt LCHF är inte helt oproblematisk. Det här är saker som jag har märkt är återkommande:
– Flertalet följare av dieten ser det hela som ett ”allt eller inget” (nästan som en religion). Dvs, det är inte OK att göra avsteg och det är heller inte OK när andra gör det. Jag förstår fullständigt varför det är bättre att hela tiden hålla sig till denna kosthållning: man mår helt enkelt mycket bättre och slipper omställningsbesvär och knorrande magar. Däremot har jag svårt att att följa dieten slaviskt av enbart dessa anledingar. Jag tycker helt enkelt att det är för spännande att testa nya och exotiska maträtter då och då. Detta innebär inte att jag går från extrem till extrem och vräker i mig socker men det finns helt enkelt maträtter som jag tycker bättre om om de lagas som de alltid har lagats. Jag lägger dessutom extremt mycket tid på min matlagning, så vill jag njuta av en indisk curry med hembakade naan har jag som regel spenderat 3-4 timmar i köket. Jag hoppas att de som läser bloggen och följer mig på Instagram förstår att detta är undandtag plus att det är relativt enkelt att anpassa mina recept åt vilket håll man vill, LCHF eller icke-LCHF.
– De flesta gånger man pratar om LCHF är de tillfällen då man avviker från kosten. Detta kan låta konstigt men som oftast kommer det hela på tal under följande omständigheter:
- Man är hembjuden till vänner eller bekanta som har spenderat tid på att laga någon form av festmat som inte passar LCHF-normen. Detta leder oönskat in på diskussionen om vad man normalt sett äter och att det vid just detta tillfälle inte är något problem etc.
- Man själv bjuder hem vänner som inte är frälsta av LCHF. Vid det här läget försöker man oftast göra någon form av mellanting, dvs någon rätt som inte är helt förkastlig ur LCHF-synpunkt men även inte verkar bissar för de som inte följer kosthållningen. Samtalen kommer åter oftast in på temat.
- Man är på resande fot och träffar människor från andra kulturer som inte har en aning om vad LCHF är. Under dagen har man både lunch och middag tillsammans med dessa människor och som oftast finns det inte möjlighet att minska mängden kolhydrat och höja mängden fett till de nivåer som gör att man orkar ta sig igenom en dag eller arbetsdag.
– När man är på tjänsteresa utomlands får man ofta lida pin hur väl man än försöker skärpa sig. Dvs, det är oftast lätta att följa LCHF till frukost (ägg och bacon) men redan vid lunch kan det bli problematiskt. Särskilt när någon har anordnat lunchen och det som finns att välja på är det som serveras. Till kvällen hamnar man ofta på restaurang och det kan vara knepigt att be om sallad istället för potatis på varierande språk och ofta faller man för grupptrycket när alla andra äter pomme frites. Hela mixen av att delvis följa sitt kostprogram brukar spöka rätt friskt och jag har mer än en gång suttit i ett plan hem med en bullrig mage.
Jag tycker du verkar ha en sund och härlig inställning till ditt matintag. LCHF är ingen religion. Åh om det så vore… vem sjutton gör inte avsteg ibland?